Jesus Kristus

Jesus föds som ett barn och lever bland människor. Han undervisar, helar sjuka, blir gripen och avrättad. Men döden är inte slutet. Bibeln berättar om hur Jesus uppstår. Enligt kristen tro talar vi om Gud som både Son och Gud själv, och genom Jesus har Gud besegrat döden.

Längre ned kan du läsa en fördjupning om vad Bibeln berättar om Jesus Kristus.

Kristna tror att Gud möter oss på ett särskilt sätt genom Jesus Kristus, som både Guds Son och Gud själv. Nya testamentet skildrar hur Gud föds som barnet Jesus, växer upp och lever bland människor. Jesus delar människors liv. På så sätt finns Gud med i livets alla skeden, både när det är lätt och när det är utmanande. Genom Jesus väljer Gud att gå in i människans ensamhet och död.

Men döden är inte slutet. Bibeln berättar om att Jesus återuppstår. Kristen tradition talar om att Gud har besegrat döden. Något nytt och helt oväntat har brutit in.

Kyrkans tro på uppståndelse handlar inte bara om vad som hände i historisk tid. Den är också ett mönster i den enskilda människans liv. Ingen slipper utsatthet och sorg. Det är ett grundläggande mänskligt villkor. Men i kristen tro är det livet som har sista ordet. Formuleringen genom död till liv beskriver ett livsmönster som förenar oss med Kristus. Varje dag kommer livet tillbaka. Vi dör och återuppstår med Kristus.

En teologisk fördjupning

Kristna tror att Bibelns texter uppenbarar Guds väsen och vilja. Vi lär känna Gud genom Jesus från Nasaret. Vad säger då Nya testamentet om Jesus som människa, hans liv och hans undervisning?

Jesus tidiga liv

De fyra evangelierna skildrar en person som levde sitt liv i enlighet med den judiska traditionen, med böner, högtider och gudstjänster. Vi vet dock ganska lite om Jesus liv som barn och ungdom. Han föddes troligen några år före vår tideräknings början. Matteusevangeliet nämner att Herodes den store var vid makten, vilket tyder på att Jesus föddes senast 4 f.Kr. Hans mor hette Maria, och hon var gift med Josef, som var snickare. Därför har Jesus ibland kallats ”timmermannens son” (Matteus 13:55). Enligt Markusevangeliet arbetade Jesus också som snickare under sin uppväxt i Galiléen (Markus 6:3).

Lukasevangeliet berättar att när Jesus var tolv år gammal, besökte han Jerusalem under den judiska påsken (Pesach). Han reste tillsammans med Josef och Maria. Pesach var en av de tre vallfärdshögtiderna, då judar på Jesus tid färdades till Jerusalem. Evangeliet skildrar hur Jesus satt bland lärarna i templet, lyssnade och ställde frågor. Troligen ville Lukasevangeliets författare visa att Jesus, vid denna tid, redan besatt en sådan kunskap om de heliga skrifterna att han i religiöst hänseende kunde ses som vuxen. Inom judendomen återberättas denna händelse än idag vid högtiderna bar mitsvah och bat mitsvah, där judiska pojkar och flickor blir religiöst myndiga.

Enligt Lukasevangeliet började Jesus att predika under det femtonde året av kejsaren Tiberius regering, vilket motsvarar år 28 e.Kr. Vid den tiden var Jesus omkring trettiofem år gammal. Evangelierna berättar om många tillfällen då tusentals människor samlades för att höra hans undervisning. Han hade också en inre krets av tolv lärjungar som levde och arbetade tillsammans med honom. Bland dessa hade Simon Petrus en särskild plats. Vi vet inte exakt hur länge Jesus var aktiv som predikant och undergörare, men troligen var han verksam mellan ett och tre år.

Jesus undervisning och under

Jesus talade ofta om Guds rike (Matteusevangeliet kallar det ofta "himmelriket"), där Guds vilja sker fullt ut utan motstånd eller förstörelse. Jesus menade att Guds rike redan delvis hade kommit genom hans liv och gärningar, men att det skulle fullbordas först när all ondska hade besegrats. Människor kom i stora grupper för att höra hans budskap. Jesus välkomnade inte bara de som var välrenommerade, utan också dem som på olika sätt hamnat utanför eller förlorat sin plats i samhället. Ofta använde han liknelser – berättelser som utmanade åhörarna att reflektera djupare och förstå hans budskap.

En av de mest kända liknelserna är om den barmhärtige samariern, där en man blir överfallen på väg. Två högt ansedda personer går förbi och hjälper inte honom. Däremot är det en samarier, ett folk som ofta föraktades, som stoppar och hjälper den skadade, Lukasevangeliet 10:25–38.

En annan känd liknelse är om den förlorade sonen, där en far har två söner. Den äldre stannar hemma och arbetar på gården, medan den yngre tar sitt arv i förskott och slösar bort det. När han ångrar sig och vill återvända hem, tvekar han, men hans far ser honom på långt håll, välkomnar honom med öppna armar och ordnar en stor fest. Den äldre sonen är motvillig att delta i festligheterna, men berättelsen lämnar oss osäkra på om han till slut försonas med fadern, Lukasevangeliet 15:11–32.

Andra liknelser handlar om Guds vilja att samla människor till gemenskap och glädje, som en värd som vill fylla sin festlokal, Lukasevangeliet 14:15–24. Eller om hur Guds rike så småningom genomsyrar allt, som när surdegen sprider sig genom mjölet, Lukasevangeliet 13:20-21.

Jesus undervisning ställer ofta krav på sina efterföljare. Genom kyrkans historia har dessa krav tolkats på olika sätt. Martin Luther menade att Guds krav var så stränga att människan inte kan leva upp till dem på egen hand. Dessa krav får oss att känna oss maktlösa och leder oss därför till förlåtelse genom Jesus. När vi läser om Jesus undervisning är det också avgörande att inte bara förstå hans ord utan även hans handlingar och hans sätt att vara mot människor. Jesus dömde inte, utan inkluderade alla i sin gemenskap, Johannesevangeliet 7:53–8:11.

Evangelierna berättar även om många av de under Jesus utförde. Ett exempel är bespisningsunderet, där Jesus mättade tusentals människor med endast några få bröd och fiskar. Denna berättelse finns i alla fyra evangelier: Matteus 14:13–21, Markus 6:30–44, Lukas 9:10–17, Johannes 6:1–13.

Jesus utförde också naturunder, som när han stillade en storm på sjön, Markus 4:35–41. Och han gjorde läkedomsunder, som när han botade en kvinna som lidit av blödningar i många år, Matteus 9:18–26, Markus 5:25–34, Lukas 8:40–56.

Berättelserna om Jesus under är med i Bibeln för att visa att Guds rike har brutit in i världen genom Jesus.

Jesus död och uppståndelse

Jesus förkunnelse och under väckte starkt motstånd. Många såg honom som en självutnämnd Messias – Guds utvalda befriare för folket. De religiösa ledarna såg hans anspråk som blasfemiska och hans gudomlighet som en förolämpning. De romerska myndigheterna betraktade honom som ett hot mot den politiska ordningen och såg till att han blev av med. Under påsken i Jerusalem blev Jesus gripen och avrättad genom korsfästelse. Romarna använde ofta denna grymma metod för att avskräcka potentiella upprorsmakare, för att visa vilken plågsam och skamlig död som väntade dem. Den mest kända kristna symbolen – korset – är därför starkt förknippad med den dödsform som Jesus led på, utförd av romerska soldater.

Jesus död ledde till att han lades i en grav på fredagen. På söndag morgon upptäcktes att graven var tom, och Jesus hade uppstått. Hans lärjungar och andra som följt honom mötte honom återigen – levande men förvandlad! Flera berättelser i Bibeln beskriver hur Jesus återtog sitt liv. Han åt tillsammans med sina lärjungar, men också visade en ny förmåga att gå genom stängda dörrar, vilket var omöjligt innan hans död och uppståndelse. Jesus återvände inte bara till sitt gamla liv, utan trädde in i en helt ny existens.

Kristus är en titel

Efter Jesus död började hans anhängare tala om att Gud hade uppväckt Jesus från de döda på "den tredje dagen." Denna tro blev det centrala i den kristna förkunnelsen. Söndagen, som firar hans uppståndelse, blev den dag då kristna samlades för att minnas detta mirakel.

Kristendomens namn kommer från det grekiska ordet christos, som betyder "den smorde". I Bibeln finns det flera exempel på att religiösa eller politiska ledare smordes med olja, till exempel i Första Kungaboken 19:16. Det hebreiska ordet för smord är mashiach, vilket gav oss ordet Messias. Både Messias och Kristus refererar till samma sak – en kung som sändes av Gud. För de första kristna var Jesus "den smorde", deras kung och Frälsare. "Jesus Kristus" är alltså inte en för- och efternamn, utan en titel och ett namn som beskriver hans gudomliga uppdrag. Kristus är ett av de äldsta begreppen för att förklara vem Jesus var, men det är inte det enda. I Bibeln används flera olika benämningar för Jesus: Rabbi, Mästare, Herren, Guds son och Människosonen. Dessa titlar kallas ofta kristologiska titlar, vilket innebär att de försöker beskriva Jesus roll och identitet.

Gud blir människa

Kristen tro bygger på att Gud har blivit människa i Jesus Kristus – en händelse som kallas inkarnationen. Genom inkarnationen har teologer betonat olika aspekter av Jesus liv och död.

En av dessa aspekter handlar om julens budskap: att Gud föds som människa och lever bland oss. Enligt Nya testamentet uttrycks detta på olika sätt. Lukasevangeliet berättar om hur Jesus föddes i ett stall i Betlehem (Lukas 2). Johannesevangeliet beskriver det på detta sätt: "Ordet blev människa och bodde bland oss" (Johannes 1:14). Julen påminner oss om att Gud är närvarande mitt i vår värld och våra liv.

En annan aspekt handlar om Guds närvaro i lidande och ensamhet. Jesus död på långfredagen markerades med hans rop från korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Markus 15:34), en referens till Psaltaren 22. Här ser vi att Jesus upplevde fullständig övergivenhet. Denna aspekt av Guds lidande och ensamhet återspeglas också i beskrivningen av själens mörka natt, en andlig upplevelse som Johannes av Korset skrev om på 1500-talet. Vi ser att varje människa möter mörka perioder, men långfredagen påminner oss om att Gud inte är långt borta i våra lidanden.

Det finns många sätt att tala om Jesus död, och en av de tidigaste synsätten var att se honom som ett offer, i likhet med de offer som frambars i Jerusalems tempel. Därför används ordet "offer" ofta i kyrkans språk. Jesus offer på korset beskrivs som ett sätt att återställa försoningen mellan Gud och mänskligheten.

En tredje aspekt uppenbaras i påskens berättelse om Jesus uppståndelse. Påskens centrala budskap är att döden inte är slutet, utan att livet återkommer genom Guds kraft. Tron på uppståndelsen innebär att vi tror på ett liv bortom döden, där Gud griper in och förändrar människors liv när allt annat verkar hopplöst.

Jul, långfredag och påsk reflekterar tre olika sätt att förstå Jesus och hans uppdrag. Tillsammans utgör dessa händelser en grund för den kristna tron, där alla dimensioner av Jesus liv och död är viktiga. Det finns många tolkningar av hans betydelse, men alla har Jesus Kristus i centrum.

---

Litteraturförslag

1. David E. Aune, The New Testament and its Literary Environment (Oxford: Oxford University Press, 2006).

   • En inblick i de litterära och kulturella kontexterna för de bibliska skrifterna, vilket ger en bättre förståelse av Nya testamentets berättelser.

2. Kirk MacGregor, The Historical Jesus: A Survey of Research and Approaches (Downers Grove: InterVarsity Press, 2015).

   • En genomgång av de olika metoder och forskningsansatser som har präglat studiet av den historiske Jesus.

3. Markus Bockmuehl, Jesus and the Gospel Tradition (Edinburgh: T&T Clark, 2002).

   • En undersökning av evangeliernas tradition och hur dessa skildrar Jesus liv och undervisning.

4. Dale C. Allison Jr., Jesus of Nazareth: Millenarian Prophet (Minneapolis: Fortress Press, 1998).

   • En bok som undersöker Jesus i hans historiska sammanhang som en millenialistisk profet.

5. Geoffrey W. H. Lampe, God as Spirit: The 20th-Century Quest for the Historical Jesus (Cambridge: Cambridge University Press, 1981).

   • En historisk översikt av 1900-talets forskning om Jesus och den teologiska betydelsen av hans liv och gärningar.

6. John T. Carroll, The Theology of the Gospel of Luke (Cambridge: Cambridge University Press, 2012).

   • En detaljerad teologisk analys av Lukasevangeliet och dess bild av Jesus.

7. Marcus J. Borg, The God We Never Knew: Beyond Dogmatic Religion to a More Authentic Contemporary Faith (San Francisco: HarperOne, 2006).

   • En bok som undersöker hur Jesus och hans budskap kan förstås på ett mer autentiskt sätt i dagens samhälle.

8. John Dominic Crossan, The Birth of the Messiah: The First Two Chapters of Matthew and Luke (New York: HarperCollins, 1992).

   • En analys av de första kapitlen i Matteus- och Lukasevangelierna, som berättar om Jesu födelse och de teologiska implikationerna av dessa berättelser.

9. Niels Peter Lemche, The Israelites: An Introduction to the History and Religion of Ancient Israel (Minneapolis: Fortress Press, 1998).

   • En bok som ger en översikt av Israels historia och religion och sätter Jesus in i den historiska kontexten.

10. Luke Timothy Johnson, The Apostles: Their Lives and Their Letters (New York: HarperOne, 2006).

    • En undersökning av apostlarna och deras betydelse för den tidiga kristna kyrkan, samt deras koppling till Jesus och hans läror.

    
    

Dessa titlar ger en mångfacetterad bild av Jesus, hans tid och den tidiga kristendomens utveckling, och de kan fungera som en bredare ingång för de som är intresserade av att förstå hans liv och inverkan.