Ge din svaghet till Gud

"Hur mår du?"

Det är något som jag, liksom många andra, irriterar mig på när dessa ord används som en hälsning snarare än en fråga. Det är lätt att säga "Hur mår du?" utan att faktiskt vilja ha ett verkligt svar. Ibland kan människor fråga mig detta utan att ens stanna upp när de går förbi. Det enda lämpliga eller till och med fysiskt möjliga svaret blir "Oh, bra" eller "Det är okej!" – även om verkligheten är en annan. Denna ytlig hälsning speglar många av våra vardagliga interaktioner. Vi glider ofta fram på ytan i relationer men sällan dyker vi ner för att utforska våra hjärtan på djupet.

Gemenskap: En plats för verklighet

Den kristna gemenskapen borde vara en av de få platser där vi faktiskt kan vara sårbara. Att samlas med andra troende ska vara ett av de få tillfällena där vi inte döljer livets verkligheter. Att vara sårbar kan innebära att vara ärlig om synd, brustenhet, svaghet eller helt enkelt livets allmänna kaos. Sårbarhet omfattar skuld från det förflutna, låg nivå av ångest, ensamhet, sorg eller brist på glädje eller tillfredsställelse. En del tvivlar på Gud, känner sig överväldigade eller otillräckliga som kristna, makar, föräldrar eller medarbetare.

Det finns en fara när kristna förväntas vara öppna och ärliga men inte är det. Om någon öppnar upp om ett problem och andra svarar med ytliga attityder, klichéer, total tystnad, förvåning och avsky eller kanske till och med likgiltighet, så avskräcker det och hindrar öppenhet. Det kommunicerar till den som delat, samt till andra i gruppen, att det som delades inte är viktigt. Andra kommer att minnas denna upplevelse och aldrig dela något sårbart om sig själva. När kristna inte svarar på rätt sätt på ömma stunder hindrar det vänskapsrelationer och tjänst, och leder till ytliga men vänliga relationer.

Vad är "redemptiv sårbarhet"?

Så vad innebär redemptiv sårbarhet? Att vara sårbar är att vara mottaglig för att bli sårad eller skadad. I gemenskapens sammanhang handlar sårbarhet om att öppna upp om sin mänsklighet. Det handlar om att erkänna att vi inte är perfekta människor. Vi har inte kommit fram till målet. Vi är brustna, ofullständiga människor som lever i en värld som också är bruten på grund av syndafallet. Vi upplever depression, utbrändhet, cancer, sorg, död, sorg, funktionsnedsättning, sjukdom, relationsproblem, ensamhet, lust, ångest, och listan kan göras lång.

Men vår berättelse behöver inte sluta med brustenhet. Redemptiv sårbarhet — en sårbarhet som leder till liv — är där vi delar vår brustenhet för att visa på den överväldigande kraften och tillräckligheten hos Kristus och evangeliet, som förvandlar oss till allt mer Kristi likhet. Sårbarhet är inte ett mål i sig. Snarare ska vår sårbarhet peka på oss, både individuellt och tillsammans med andra troende, på Jesu tillräcklighet. Det ser på och hoppas på den försoning vi har i Kristus Jesus och hans korsverk.

Gud använder svaga människor för sitt bästa verk

Paulus uppmanar korinthierna att komma ihåg att de inte var de kulturella eliten, de politiskt mäktiga eller de materiellt rika, utan snarare de dåraktiga, svaga, låga och föraktade (1 Korinthierbrevet 1:26–31). Principen här är att Gud medvetet använder svaga saker för att uppnå sina härliga syften. Anledningen till att Gud gör det på detta sätt är så att "ingen människa ska kunna skryta inför Gud" (1 Korinthierbrevet 1:29). Gud ensam ska få ära.

Gud behöver inte de mäktiga, inflytelserika eller de kulturella aktörerna för att utföra sitt verk. Gud går faktiskt utöver detta för att ge oproportionerlig påverkan till de svaga, ödmjuka och dåraktiga så att Kristus får all ära. Gud använder medvetet svaga människor för att utföra sitt bästa arbete. När vi inser att vi är svaga människor kan vi sluta försöka upprätthålla en fasad och istället se på Guds tillräcklighet och godhet som ger försoning, läkedom och tröst till våra svagheter.

Att föra försoning till vår sårbarhet

Nyligen delade en vän med sig av hur deras lilla grupp, under ett år, hade gått igenom förlusten av en förälder, ett allvarligt brott, droganklagelser, psykiska problem, homosexuell dragning, äktenskaplig oenighet, jobbförändringar och funktionsnedsättning. Ändå stannade de inte på något av dessa problem. De bad, studerade Guds ord, stöttade varandra och påminde varandra om vem Gud är och vad han har gjort. De blev inte en självhjälpsgrupp. De lyssnade inte bara och beklagade sig. De lyssnade och vände sig sedan mot Gud tillsammans. De lät Skriftens sanningar och löften fylla deras hjärtan och sinnen när de gick igenom dessa utmanande situationer.

Att föra försoning till vår sårbarhet innebär att vi öppnar upp inte för att gråta över vår situation, utan för att tillsammans lyfta våra ögon mot Gud i hopp. Vi kan tillsammans titta på hans löften. Vi ropar tillsammans efter tröst, visdom, hjälp och tro. Vi lyssnar på varandra och arbetar tillsammans i bön, för ibland är vi för svaga för att be på egen hand. Svaghet och sårbarhet påminner oss om att vi är beroende och att Gud är tillräcklig. Gud älskar att möta oss i våra behov och ge oss mer av sin nåd när vi söker den, stund för stund, särskilt tillsammans med andra.

Inga snabba lösningar

Hur detta utspelar sig i våra individuella gemenskaper och relationer kommer att kräva visdom. Det är inte enkelt eller självklart. Vi går igenom svåra saker tillsammans, saker som kanske inte har några enkla avslut eller någonsin kommer att avslutas på denna sida av himlen. Vi applicerar inte evangeliet som någon som sätter ett plåster på cancer. Istället låter vi evangeliets sanning och den Helige Andens kraft fylla våra kroppar som kemoterapidroger som går in i vårt andliga blodomlopp. Det finns sällan snabba lösningar eller enkla svar på livets problem, men vi kan titta på en mäktig, barmhärtig, kärleksfull och tillräcklig Fader som har älskat oss helt genom sin Son på Golgata.

Redemptiv sårbarhet sätter inte strålkastarljuset på sårbarhet, brustenhet eller synd. Redemptiv sårbarhet lyfter och förstorar hur god, tillräcklig, vänlig, uthållig och nådefull Gud är. Det är hans nåd som gör oss medvetna om vårt behov av honom. Det är hans nåd som får oss att ropa ut i beroende, att vända oss bort från synd och påminna oss om hans kärlek.

Vi kan omfamna våra olika svagheter för att Guds kraft ska bli synlig. Det är påminnelsen vi alla behöver varje dag. Gud är tillräcklig. Gud är god. Gud älskar dig. Och Jesus Kristus kommer aldrig att överge dig. Oavsett hur svaga eller sårbara vi än är, kan vi se på Kristus, vars nåd är tillräcklig för oss och görs fullkomlig i våra svagheter (2 Korinthierbrevet 12:9).

När du står inför svårigheter i livet, vad gör du först?

• Försöker att hantera allt själv utan att dela med andra.
• Söker hjälp och styrka genom gemenskap.

---

Steven Lee (@5tevenLee) är Pastor för Predikan och Vision vid The North Church i Mounds View, Minnesota, där han bor med sin fru Stephanie och deras fem barn. Han är en examen från Bethlehem College and Seminary.

Alla rättigheter reserverade: www.desiringgod.org